Stämjärn

Stämjärn är ett verktyg avsett för att bearbeta trä.

Metallskäret på stämjärnet kan vara rakt eller skålformat.[1]

Det används för att hugga loss bitar och karva fram exempelvis ett motiv ur materialet.

Vid slipning bör eggvinkeln för medelhårt trä vara 25 grader.

För hårdare trä 30-40 grader och mjukare 15-20.

Stämjärnet kan användas vid högtrycksbearbetning av trä vid grafisk formgivning.

Träskaftets ände är ofta förstärkt med en metallring, för att bättre tåla slag med träklubba eller hammare.

Ordet "stämjärn" är belagt i svenska språket sedan 1773.vlDen primära användningen av hyvlar är att jämna till ytor.

Hyvlar

Hyvlar brukas när den ojämna eller utskjutande delen är mindre än vad som är praktiskt att ta bort med en såg eller annan kapningsutrustning, men större än vad som är praktiskt att slipa bort med en fil eller ett sandpapper.

Vid användning av hyvel produceras rester, såsom flis eller spån.

Hyvel kommer, liksom de motsvarande orden på danska och norska, från medellågtyska hovel, hövel eller hübel. Ursprunget till ordet är ovisst.

Rubank kan härledas från tyska rauh = grov, ojämn samt bank = bänk, (sand)bank och liknande; fornsvenska bænker är besläktat med backe.

Spockskiva är en försvenskning av engelska spoke shave, ungefär ekerhyvel då den använts till bland annat hyvling av hjulekrar på vagnshjul och finns belagt 1885; det engelska ordet 1510.

Försvenskningen spockskäv finns från 1858.

Putshyvel

• Putshyvel är en hyvel med kort sula (20 – 25 cm) och utgör sista steget i finjusteringen av ett föremåls yta.
• Putshyvelns klaff ska ställas mycket tätt på stålets skär och öppningen ska vara så liten som det är möjligt.
• Är putshyveln rätt inställd och virkesvalet riktigt så behövs ingen vidare efterbearbetning.